Mitt älskade Inuse har gått i kvav.

Alla mina år på Inuse. Det är inte bara jag som har haft svårt att lämna den arbetsplatsen, värmen och snällheten. Att komma innanför dörrarna var som att springa rakt in i en stor famn.

På ingen annan arbetsplats kan man sitta på lunchen och någon lyfter frågan att mammor kommer dö. Plötslig gråter flera av oss. Jag gråter också lite men kanske för att jag tänker på något annat (min mamma har jag redan saknat så länge), men det behöver ju ingen veta. En kort stund senare pratar vi om varför man inte alltid menar det man säger till vänner. Att man kanske inte alls menar att man ”måste ses” annat än som ambition i stunden. Mänskligt.

Sen är lunchen slut.

Alla går till sin plats och hugger i, utom de som sätter sig och delar kunskap med varandra. Jag till exempel! Jag tycker bara om att jobba tillsammans med andra, för det är bara då jag är bra. Då fylls mina luckor i och jag fyller i andras så vi tillsammans blir tio gånger bättre och snabbare. Du kan alltid lära nytt. Kunskapsnivån blir enorm om man delar med sig.

Det här var i våras, i samband med att jag sa upp mig. Men varför det, för tusan? Jo, jag var nyfiken på hur tjänstedesign blir om man gifter ihop det med området verksamhetsutveckling. Det finns en så outnyttjad potential i det! Det är dags att ta området vidare, tänker jag! Det finns fler anledningar att jag jobbar än kollegor, värme och kunskapsdelning.

Dessutom såg jag i ögonvrån en större fisk närma sig och jag ville inte bli slukad. Det fick bli hejdå, även om det var som att hugga av sig en arm. Jag dröjde mig kvar länge som underkonsult, låtsades att jag ändå var anställd. Sista gången jag gick ut genom dörren ropade de:

- Kan du inte se till att du ”glömmer” något?

De skojade inte, om något är kvarglömt är det förmodligen mitt. Handväska, laddare, hörlurar, hårsnoddar, pennor, allt det har tidigare hittats.

Under hösten kom den fisk jag sett i ögonvrån närmare och närmare Inuse. För någon tid sedan var det dags. Inuse som varumärke slukades upp. Inuse, som står för ”att vilja väl på riktigt”. De som tar anställning på Inuse brukar vilja något bra med samhället, har passion. Nu är de i magen på en större fisk.

Jag hoppas integriteten kommer leva kvar.

Men det jag vill säga nu är att jag med så stor glädje finns kvar i livet och arbetslivet. Jag har tagit med mig själv, det jag tror på samt även en underbar kollega Anna-Karin Johansson till ett nytt företag, IRM. Där ska vi bygga upp tjänstedesignområdet som ett erbjudande. För tjänstedesign anser vi måste bli en självklar del av all verksamhetsutveckling.

Vi är övertygade om att när man ska utveckla sin verksamhet behöver man förstå vad kunderna behöver och rigga sina processer efter det. Man behöver se till att det finns en kontinuerlig och tät kontakt med användarna för att ta reda på mer. Man behöver även bry sig om sina interna användare för att bli effektiv som organisation. Intern effektivitet leder till att man kan bli mer snabbfotad och relevant.

Det här är vad vi erbjuder på mitt nya företag, och om man vill prata med mig om vilka tankar som helst om det finns jag på sigrun.tallungs@irm.se