Gick katastrofen att förutsäga? Jag frågade en person som har inblick, NN (som vill vara anonym).

Sigrun: Var det Millennium som jag hörde dig sucka om redan 2018?

NN: Jo det var detta jag suckade över, och det blir bara värre. Jag tror man gjort alla fel som är möjliga vid ett införande, och några till som vi inte i vår vildaste fantasi kunde tänka oss. Det är det mest bisarra införande jag har sett! Millenium, helt sjukt!

NN räknar upp:

Viktiga funktioner saknades
Man verkar inte alls ha testat Millenium innan start. Hade man gjort det hade man nog dragit i bromsen. Systemet var helt enkelt inte färdigt och stabilt. Viktiga funktioner var inte på plats

Utbildningen var nästan meningslös
Personalen var helt ställd i tisdags när det drog igång! De hade blivit utbildade i en mycket tidigare version av systemet. På måfå letade de i vad dom beskriver som ett helt ologiskt system.

Även om Millenium skulle fungerat fyller det inte behovet
Även om allt skulle vara på plats och systemet faktiskt skulle ha fungerat, (dvs om det inte vore oändligt långsamt över Citrix och om det vore möjligt att memorera vilka knappar man skall klicka på) så är det ändå inte vad man vill ha och behöver, det har många vittnat om. Det ökar absolut inte effektiviteten i verksamheten! Någon vittnade om att 12 klick i Melior (tidigare system) blivit över 50 klick i Millenium för att göra exakt samma sak!

Skallkrav saknas
Dessutom är det så att viktiga komponenter som var med som skall-krav i upphandlingen bara inte finns. Detta låter inte friskt i ett upphandlingsperspektiv. Ska-krav betyder just “ska levereras”.

Icke godkänt enligt MDR
Och så har man inte fått det godkänt som Medicin-teknisk produkt enligt MDR! Då får det inte “sättas på marknaden”, dvs inte säljas och absolut inte användas.

Kommer ändå avvecklas nästa år!
Som om detta inte vore nog så kommer Oracle att lansera ett nytt Journalsystem nästa år och då skall alltså Millenium avvecklas — innan det införts!

Ledningens budskap
Tisdag lunch finns en videoutsändning där ledningen intygar att allt går enligt plan och “det är ett lugn i verksamheten”, och införandegeneralen Boel Mörck jämför bytet av Journalsystem med att byta mobiltelefon, något som retade upp personalen. I övrigt så pratade man om att personalen varit ”dålig på att ta åt sig utbildningen”, och att ”personalen har ju varit delaktiga i att utforma systemet” [men stora delar var hårdkodade i systemet]. Helt verklighetsfrånvänt. En hjälte-läkare i publiken avbröt och beskrev hur eländigt det var.

Nu är det pausat, men frågan är vad Region Skåne gör nu
Men hänsyn till att Millenium är så sällsynt dåligt anpassat till vad man behöver i svensk sjukvård är det kanske bra att det fallerade så monumentalt. Det är svårt att tro att det får en andra chans i VGR efter pausen.
Men hur kommer Region Skåne göra? Kommer de bromsa? Eller skall de tänka att “För oss kommer det gå så mycket bättre” och låta oss uppleva samma experiment igen i Ystad i mars 2025?

Sigrun: Vad var det du reagerade så starkt på redan 2018?
NN svarar:

1) Jag reagerade på att det var ett amerikanskt system inte alls anpassat till svenska förhållanden. I amerikansk sjukvård ska allt debiteras och därför behövs funktioner för att fånga alla åtgärder i detalj och man vill ha detaljdokumentation för att “i realtid” för att skydda sig mot stämningar i ett juridiskt system med helt annan tradition än hos oss. De här funktionerna passade inte alls svensk sjukvård.

2) Jag reagerade på frågan om den svenska sekretesslagstiftningen vilket gör det olagligt att lämna ut patientinformation till bl a amerikanska företag. Något som inte går att undvika om det uppstår elaka felsituationer där man måste dra in de som byggt systemet (i USA) för att hitta felet. Detta har det skrivits en del om bl a från IMY.

Slut på intervjun. Kommentera gärna! (Jag kan även förmedla frågor till NN).

Min egen reflektion (utifrån min erfarenhet av haverimönster):

Det hiskliga är att man visste detta för så länge sedan, innan miljarderna investerats. NN var inte den enda som såg katastrofen komma, fler har varnat. Det är ett återkommande haverimönster: Som organisation vet man, men man ser till att inte fråga.

Det är för att vi styrs av ångest med namnet: Sunk cost fallacy. Den kickar igång redan från början, och handlar mer om investerad trovärdighet än investerade pengar.

Beteendet möjliggörs av att ingen är ansvarig för det viktigaste, nämligen att nytta ska uppstå i organisationen. Man har ofta inte ens satt ordentliga ord på denna nytta. (däremot finns ansvarig för införande, projektledare etc men ingen tar ansvar för det viktigaste)

Mina råd för att lyckas bättre

1. Sätt alltid ord på varför ni gör något! Vem är det som ska bli glad och hur vet vi det.
2. Sätt upp de orden på väggen och reflektera ofta!
3. Det måste finnas någon som har ansvaret för att ställa frågan regelbundet: “Visa mig hur det här ge önskad nytta för våra användare?”
4. Strunta i att mäta efteråt. Hitta istället indikatorer på att ni är på rätt väg tidigt.
5. Våga ta konsekvensen av det ni hittar på vägen (men förlita er inte på hjältar, det måste sitta i strukturen i hur man arbetar).

Det finns mycket mer att säga om detta. Detta var mitt bidrag denna gång.

Om mig: Konsult och expert på att hjälpa organisationer att jobba metodiskt för att ta in användarperspektivet i utvecklingsprojekt.

Utöver det gräver jag gärna i IT-haverier för att förstå och sprida kunskap. Det är vår skyldighet att åtminstone försöka lära oss så mycket vi kan av våra misstag.

Jag skrev om Stockholms stads haveri med Skolplattformen 2021 (jag utgick då från Rambolls rapport, beställd av Stockholms stad, men gjorde den läsbar och i konologisk ordning plus lade till mina reflektioner)

Jag skrev om Polisens Pust — haveriet inifrån 2014